Frida it's all cakes and bubbles

Frida Sjörövarrätt arrr!

Frida pollenchock och stjärnfall

Frida ♥ sin nya Bayswater :D

Frida Pratade i sömnen inatt. Enligt uppgift har jag skrikit "artikel 30! Inga fiskala hinder!". Ska nu börja sova med nattlampa.

Råkade köpa ett par skor igår på tradera. Attans också, vad lätt det är att handla på nätet! De var ju fina iallafall :)

Jag är lite ledsen idag. En människa som jag absolut inte känner har kritiserat mig öppet flera gånger inför andra människor vå känner gemensamt. Det har rört sig om saker som "hon är för ful för att vara tillsammans med den där killen", "hon är äcklig/slampig/horig", "hon är tråkig och ointelligent" och så vidare, och så vidare. Jag blir ledsen och jag tycker inte att man gör så. Jag tycker inte att man går fram till någon som man vet känner mig och säger "hon är ful, jag fattar inte vad han ser hos henne".
Jag träffade henne igår, i och med att vi har gemensamma vänner gör jag det ibland. I vanliga fall brukar hon komma emot mig med ett stort "Heeej!" och kramas. Igår kunde jag inte spela med, jag tittade ner i marken och gick förbi. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte vara en bitch men jag vill verkligen inte kramas tillbaka. Jag vill egentligen börja gråta eftersom jag jämför precis alla mina egenskaper med hennes. Är jag verkligen ful som hon säger? Har jag fetare lår/hängigare bröst/sämre hy? Tänk om byggstenar från honom honom hamnat i hennes blodomlopp och cirkulerar i henne, har blivit en del av henne som jag aldrig kommer kunna tävla med? Tänk om han jämför mig med henne på samma sätt som jag gör?

Lussekattsdeg gör att man pruttar!

Jag har upptäckt (läs: anders har upptäckt) att jag säger "när jag var liten..." flera gånger om dagen, så fort jag ska berätta om något som hänt mig tidigare. "Liten" betyder allt ifrån bebis till igår.  Hittils idag har jag sagt  "När jag var liten brukade vi sitta på Café java och vara popiga och rufsa" (14-16 år)  och "När jag brukade vi vara i Stora Höga på somrarna" (3-5 år). Krångligt att hänga med, kan man tycka.

Exempel på andra saker jag gjorde när jag var liten:
Åka till Köpenhamn över natten utan föräldrars vetskap (17 år)
Kasta mat omkring mig (2-3 år)
Inte vara pottränad (0-2 år)
Dricka chokladlatte på Kosmos (16-18 år)
Glömma bort hur man säger "mahogny" och ersätta det med "bahejjon" istället för det låter ungefär likadant (6-19 år)
Byta gymnasieskola (18 år)
Få småsyskon (2, 5 och 19 år)

Nu till frågeställningen. Tänk om någon som lyssnar på mig när jag håller låda inte vet om det här, utan tror att allting hände någonstans i sjuårsåldern. Vad tänker de då? Brådmogen, lillgammal prettounge eller infantilt dampbarn? Vilket är att föredra? Jag väljer det senare, eftersom det första antagligen stämmer. I'ts funny 'cause it's true etc.

Jag går i vete
Jag går i gyllene fält
Jag hittar hem
Jag är inte rädd

Jag har ungefär två hundra kronor kvar att leva på den här månaden. Det känns ju lite tungt när man väldigt gärna vill ha ett par såna här balmain-pjuck för 1800 euro.

På den här ön bor jag. Den kallas Södermalm och ligger i kungliga huvudstaden Stockholm.

Idag kände jag första gången att det här verkligen är min nya stad. Naturligtvis har jag inte förnekat min sans och glömt min hemstad (Japan house på Viktoriagatan! Saturnkvällar på Masthuggstorget! Solnedgång i Slottskogen!), men det känns ändå ganska bra det här. Jag trivs och jag gillar.

När Lasse sjunger om att götgatan var grå och kall, så vet jag hur det känns att gå där. När Markus sjunger om västerbron så vet jag faktiskt var den ligger.  Och herregud, jag jobbar på Djurgården (här går inte att lägga in en sång eftersom alla låtar om djurgården är hejarklackssånger)! Tar tunnelbanan på morgonen, byter vid t-centralen, går av bussen mellan skansen och gröna lund.

Stockholm kan nog bli min stad den med.

Jag sitter och väser. Jag är extremt förkyld och har varit det sen jag kom hem ifrån Peace and Love. Nu har halsontet på något sätt vandrat ner ifrån halsen till bronkerna och täppt igen, så att jag lever i ständig astma. Vad ska man göra egentligen? Te och halstabletter liksom, det känns ju lite gjort.

Här är en mycket pedagogisk bild på hur mina luftrör ser ut:



SÅ ONT GÖR DET!

Hej och hå, vilken härlig helg man har framför sig då. Flytta tusen saker, åka bil i tusen timmar, städa tusen kvadratmeter. Tur att det finns åttiotalsmusik.